Semester! + en liten olycka.

Igår kom vi hem från våran minisemester i Göteborg. Vi åkte i måndags och kom hem igår. Det har varit underbart! Vi hade med oss faster Linda också, mycket trevligt!:) I måndags började vi med Liseberg, vilket var en riktig hit! Iaf för mig, haha. Molly vart väl iaf lite intresserad av karusellerna, men sen blev hon så trött så hon sov i nstan 4 timmar.. galet. Men då fick mamma passa på att åka av sig lite:). Jag fick iaf med mig Daniel på Kanonen och uppskjutet. Linda åkte virvelvinden och floomride.. resten fick jag åka själv, hehe.



Det var meningen att vi skulle kika lite på Lotta på Liseberg också, men då vaknade Molly, så då passade vi på att åka lite mer karuseller med henne. Helt klart en lyckad dag!

Nästa projekt var en tur till Universeum och titta på lite djur. Vilket jag blev lite besviken på faktiskt, men det var väl helt okej iaf. Molly hade skoj iaf och det är ju det som räknas!

Sista dagen åkte vi in till Nordstan för lite shopping! Fick med mig en hel del fint faktiskt! Ett par byxor och 4 toppar.. gillas!

Nu till det tråkiga.. i fredags åkte Daniel till Gävle för att hänga lite på Getaway Rock Festival tillsammans med Erik och Rikard. Jag skulle åka till brorsan samma dag för att sova där och dagen efter skulle jag åka vidare till pappa och Ywonne.. som skulle vara barnvakt åt Molly eftersom jag skulle jobba på natten. Planerna blev helt annorlunda än vad jag hade tänkt. På vägen till brorsan så hände det en olycka. Jag och Molly krockade med en traktor på en enfilig väg. Jag hann inte se traktorn när jag körde.. körde precis in i en kurva och hade ingen framför mig, trodde jag.. Jag tittade ner och gav Molly nappen, som hon hade tappat. Det gjorde jag på en sekund. Jag tittade upp igen och där var den..

Jag slängde foten på bromsen och hjulen låste sig och vi bara gled mot traktorn och jag insåg redan innan att det skulle smälla. Vi slog i bakändan på traktorn och åkte in i mitträcket. Jag hamnade i chock direkt. Tårarna sprutade och jag satt bara och skakade. Kollade till Molly och hon verkade må bra. Hon satt bara och tittade på mig och jag försökte verkligen kontrollera mig själv så att hon inte skulle bli rädd. Men jag klarade det inte. Han som körde traktorn stannade ju direkt och ringde ambulansen. Två tjejer stannade också för att hjälpa till. Den ena kom till mig via Mollys sida och försökte prata med mig och lugna ner mig. Vilket jag uppskattade!

Polisen kom först till platsen, sen två ambulanser och en brandbil. Jag kom ju inte ur bilen, för jag fick inte upp dörren eftersom mitträcket var precis emot min dörr. Jag fick nackkrage och de tog ur Molly ur bilen, hon fick sitta kvar i bilstolen, så de tog ur hela stolen. Vi fick åka två olika ambulanser in till akuten. Hade inte fått plats i samma. Det var hjärtskärande, för jag ville ju vara nära Molly hela tiden. Väl inne på akuten konstaterade de att Molly mådde bra, inte en skråma på henne. Vilken lättnad! Jag hade ont i en axel och in mot ryggraden och hade lite ont i magen, så jag väntade på att bli röntgad. Väl inne på röntgen så visade det ingenting i axeln och ryggen, men det visade dock att jag hade vätska i magen. De visste inte vad det var så jag fick ligga kvar över natten för observation. Men de sa innan att: "Det är säkert ingenting, men om det skulle hända nåt så är du iaf här". Så jag fick stanna kvar. Brorsan och Emma tog med sig Molly hem, vilket jag är otroligt tacksam för!

Morgonen efter fick jag åka hem. Underbart! Mamma kom och hämtade mig och körde mig till Molly.

Nu är jag mest orolig över bilen.. Det är ändå pappas bil och han har hjälpt oss så mycket med den. Jag har ingen aning om hur den ser ut, eftersom jag hade nackkragen på mig och såg absolut ingenting när de tog ut mig ur bilen. Ingen har hört av sig heller, polisen sa att de skulle ringa om vilken verkstad de åkte med den till. Men ingen har ringt till varken mig eller pappa. Så jag och Daniel åker till Philipsson sen för att kolla om den är där. Mitsubishis ställe iaf, så vi får väl hoppas på det bästa!

I måndags när vi var på väg till Göteborg så ringde polisen, men inte om bilen. Han ville ringa och höra hur det var med oss båda. Plus att han sa att han som körde traktorn hade ringt och frågat hur det var med oss. Han var tydligen väldigt orolig för oss. Underbara människa! Så polisen frågade om det var okej att han lämnade ut mitt nummer så att han kunde ringa oss.

Allt gick ju bra iaf, som tur var. Jag tänkte dock för mycket på vad som KUNDE ha hänt. Men som sagt. Alla är välbehållna och mår bra. Jag vill tacka alla inblandade för all hjälp! Allt ifrån killen med traktorn, tjejerna som stannade för att hjälpa till, personalen på polisen, ambulansen, akuten - till min underbara familj för all hjälp och stöd! TACK!